Fullständigt besatta

Nog för att Iron Maiden troligen format mig och mitt liv sen jag hörde dem första gången i Olas rum i Lund. Men på sistone har jag blivit jämförd med Bröderna Hårdrock.

Tvillingbröderna Erik och Per Gustafsson som är helt nippriga över Iron Maiden. De ser varenda konsert, deras rum är tapetserade med affischer och de klär sig alltid i maidentröjor. Inget ont om dem, det är trevliga grabbar och vi har träffats backstage på ett antal festivaler där jag jobbat. De spelar i balck metal-bandet Nifelheim och gör musik som är riktigt bra – alldeles lagom ond. Senast jag träffade på dem var på Metallsvenskan i Örebro 2014 och innan dess måste det ha varit på Sweden Rock 2011. Nog för att vi alla tre älskar Iron Maiden – men jag kan inte riktigt se likheten mellan mig och dem.

Jag har sett dokumentären som SVT gjorde för många herrans år sen, som var bra och rolig, lite som en Plötsligt i Vinslöv med hårdrockare istället för minigolfsfantaster och konsthallsinnehavare. Jag har tyvärr också sett Ulf Malmros film Mammas pojkar som bygger på tvillingbrödernas liv och leverne. Den skulle från början ha hetast just Bröderna Hårdrock men bröderna protesterade mot hans val av namn så han bytte till Mammas pojkar. Jag antar att det var tänkt som en kärleksfull hyllning till bröderna och deras besatthet av hårdrocken. Men icke! Den blev ett rejält magplask och känns mer som buskisen man visar på Vallarna i Falkenberg – inte min kopp getblod direkt.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *